Nu in i Frankrike en liten snutt och sedan över La Manche eller engelska kanalen som vi säger. Vi åker på det gammalmodiga sättet med bilfärja från Calais till Dover. Våra engelska kompisar åker tunnel under kanalen och sätter bilen på ett litet tåg, men det vill vi inte. Färjebiljett köper man på nätet innan man åker. Smidigt måste man säga. Trots det fick vi stanna vid tre olika bås och visa pass och visa biljetter och visa pass igen. Den engelske passkontrollanten undrar om vi verkligen har kört bil hela vägen från Sverige... Jo sa vi och han himlar sig. Han tycker att vi är fantastiska och önskar oss en trevlig överfart. Han får representera det vi nästan är mest imponerade av - engelsmännens artighet och att de alltid säger något extra. Otroligt skönt är också att vi har löst inträde till en lounge och där finns fika och frukt och vi och en mamma med vuxen dotter njuter av den trevliga och lugna miljön.
Efter 1,5 timma på ett vindstilla lugnt hav börjar ölandet med vänstertrafiken. Vilket inte alls visar sig vara särskilt svårt. I rondellerna ligger smågatsten som markerar filerna och de första 5-10 km från Dover ut i landet är det skyltar på engelska, franska, tyska och SVENSKA ned texten "här kör man på vänster sida". Häftigt.
Vårt första stopp i landet är Canterbury Cathedral. En historisk och imponerande byggnad som alla katedraler. Som vanligt måste man tänka litet på Tom Byggare, huvudpersonen som bygger katedraler i Ken Folletts romanserie Svärdet och Spiran och som utspelar sig under tidig medeltid och framåt. En av de få böcker jag har läst flera gånger!
