Årets första resa till södra Frankrike

Huset är sålt, det som i princip var vårt enda (!) resmål 3-4 gånger per år de senaste 20 åren. Vi har verkligen älskat dessa regelbundna bilresor till värme, avkoppling, underbar natur och nya vänner.

Men år 2022 börjar ett nytt liv. Hela våren är vi hemma i Sverige, vi gör mängder av arbetstimmar i trädgården. För första gången på länge så missar vi varken krokus, vitsippor eller bokskogens första skiraste grönska.

Vi har dock beslutat oss för att göra en sommarresa till södra Frankrike tillsammans med barn och barnbarn. Hyra ett stort hus där alla får plats, har en egen säng och en dörr att stänga om sig. Lilla huset i C var ju alldeles för litet för att hysa oss alla. 

Huset ska ligga väldigt nära havet och också ha en pool - alla badgladas önskemål ska tillgodoses. Efter många sökningar landar vi så småningom i Argelès-sur-Mer. Kanske inte en ort vi skulle ha valt att bo permanent i, men alldeles utmärkt för en begränsad period. Det är en typisk turistort, massor av "hål i väggen" för snabba kaloriintag av både sött och salt, en kilometerlång strand, fina områden att promenera i och med många sevärdheter inom bilavstånd. 

Huset är nästan en dröm med sex sovrum, fyra badrum, matplatser både ute och inne och ett kök som fungerar riktigt bra även för kräsna svenskar. Tomten är helt inhägnad med en hög mur, innanför växer massor av palmer, många blommande växter och bougainvillea som täcker nästan hela huset. Det finns också skugga för den som vill.

Poolen är en av de finaste jag har badat i och det kommer en poolman ett par gånger under vår vecka. Stor murad utomhusgrill som vi använder varje dag och ytor för lek, yoga och andra aktiviteter. 

Första veckan i juli passar alla och vi planerar att ta oss ner på olika sätt. Mannen i mitt liv och jag tänker köra bil som vanligt, och planerar denna gång en ganska rejäl omväg via Champagne, Loire, franska Baskien och Pyrenéerna - en tur på 10 dagar (man vet ju inte när man kommer till Frankrike nästa gång!). En av sönerna med familj kör två långa dagar till Roquebrun där de ska pusta ut en dag innan vi ses och andra sonen med familj flyger med SAS (!) till Barcelona. Mer om deras resa senare. Hemresan ska gå ganska fort, alla har något inbokat hemmavid. Men nu går jag händelserna i förväg....

Vi startar väldigt laddade efter att ha preppat trädgården med en tjänstvillig granne och automatisk bevattning av kökslandet. Vi kommer vara borta från trädgården i fyra veckor och vårens arbete ska inte få spolieras av torka under vår semester.

Vi kör numera helst inte mer än 50 mil per dag. Våra ryggar gillar inte lååånga dagar i bilen och vi vill hinna med en promenad i omgivningarna när vi kommer fram. Vi behöver också vänja oss vid kortare dagsetapper eftersom vi har beställt en elbil och då måste vi ju stanna och "tanka" efter 40 mil kanske. 

Dags för avfärd. Första stoppet är i Lindwedel, på Balland's Hotel & Restaurant. Lindwedel ligger strax norr om Hannover och 57 mil från vårt hem i Skåne. 

                                    

Hotellet är modernt, rätt stort och tyskt gediget. Vi har ett rum med terrass där vi intar fördrinken och middagen serveras i trädgården. Sparris såklart så här års i Tyskland. Med hollandaise och fina fläskfilémedaljonger och en Riesling. Det är andra gången vi bor här och vi kommer säkert att bo här fler gånger. Det är inte franskt charmigt men pålitligt, rent och med trevlig personal! Frukosten är som på de flesta tyska hotell idag, en buffé med allt man kan tänkas vilja ha.

Dag två på vår resa kommer vi till Mosel. Byn heter Zeltingen-Rachtig, dagens etapp är 46 mil, Mosel är ett absolut favoritmål för minst en övernattning per resa. Helst hotell "mit Moselblick" helst "am ufer". Ber om ursäkt för tyskan, den är hemmagjord. Läste tyska bara ett år i gymnasiet. 

Vi provar år efter år med att hitta något hemifrån via datorn, men ofta är det något som vi inte tänkt oss. Jo hotellet ligger på flodkanten men helt vänt inåt land eller man ser Mosel från taket eller något annat. Numera är det också nästan omöjligt att komma till platsen man vill bo på samma dag och hitta det man vill. Tyskarna är mycket för kortsemestrar i vinområden och de bästa prisvärda hotellen är mest populära. 

Nu har vi tagit i prismässigt och har faktiskt full utsikt från restaurangens terrass och skymt av Mosel från hotellrummet. Hotellet heter Weinhotel St Stephanus. De har två restauranger, en bistro och en tjusigare variant. Vi väljer den senare och det serveras nu en färdig meny om fyra rätter med vin.

Anklever, sorbet, lax eller lamm och efterrätt. 

Kvällen är ljum och vindstilla, vi njuter länge av både mat och miljö - hit kan vi återvända!

 

Terroir, mylla och asfalt

Terroir är ett fransk uttryck, ordet terre betyder land. Man menar att ordet terroir kan uttrycka vad som är typisk för en specifik plats. Geografi, klimat och berggrund samarbetar med olika växter och ger alltså sin speciella påverkan på det som har odlats på just den platsen. Man kan även inkludera påverkan av platsens traditioner och kultur. Man använder ordet främst inom jordbruk för vin, kaffe, te, choklad humle, tomater och jordgubbar.

I Frankrike används ordet i många olika sammanhang, allt från osttillverkning till stadsplanering, men jag tror att för de flesta så är ordet är mest förknippat med vinproduktion.

Löst översatt kan terroir översättas som "platsens känsla" det som kan fås ur platsens alla olika karaktärskapande kriterier. 

Jag tycker att som tillfälligt boende i Frankrike under 20 år känner jag starkt hur den franska terroiren påverkat mig och då tänker jag främst på naturen, språket, folket, kulturen och inte minst klimatet - faktorer som nog påverkar alla som vistas under en längre på en speciell plats.

På samma sätt har den skånska myllan något som påverkat mig de 42 år som jag har bott i Skåne. Det milda klimatet, avsaknad av snö, ett långsammare tempo och tid för begrundan, att i det plattare landskapet se långt och se mycket himmel, närheten till hav - ja närheten till det mesta har en stor inverkan till det bättre i mitt liv. Detta kan säkert hittas på många platser som ligger i landsbygd eller i mindre städer.

Åren före mina skånska och franska år, då jag bodde i Stockholms innerstad, har självklart också påverkan. Att på många ställen bland stadens hus inte kunna se himlen annat än precis rakt ovanför där du står, det var något jag inte trivdes med, liksom tiden det tog att förflytta sig från ett ställe till ett annat. Asfalten säger inget om vilka växter som blommar när eller hur årstider förändras. En smältdegel som en storstad ger ingen trygghet utan skickar vibbar om förändring nästan från dag till dag. Kan upplevas stressigt för en del och uppbyggande och inspirerande för andra. Kan också ha med ens egen ålder - hur man tar storstaden till sig.

Denna blogg kommer alltså handla om fransk terroir och skånska mylla, inte så mycket om asfalt... I nästa inlägg blir det en del om vår första resa söderöver utan att ha ett eget hus att resa till.

Druvor från den skånska myllan

Som gubben i lådan dyker jag upp igen...

Efter nästan ett helt år så får jag ny lust att blogga igen. Ett tag hade jag tänkt bara byta namn på den befintliga bloggen. Men det blev inte alls bra så nu har jag startat en ny blogg som heter "mellan skånsk mylla och fransk terroir". Allt annat ska vara lika. Jag tror att det kommer att bli färre inlägg totalt sett, men de som blir kommer med tyngdpunkt på våra resor med hotell- och restaurangtips, trädgård, vin, hantverk och så klart min skånska vardag.

För att fortsätta där jag slutade förra året så kommer vi hemåt med en fullpackad bil. Dessutom lämnar vi kvar i huset 20 flyttkartonger, några mindre möbler och våra stolarna från terrassen, allt ska hämtas ett par dagar senare av en svensk transportfirma som vi skrivit avtal med...eller den chaufför de anlitar. Vi hinner precis komma hem innan chauffören aviserar sin ankomst. Man kan undra litet hur långa arbetsdagar han har. Han är rumän, pratar "europeiska" dvs tyska, engelska och franska blandat och det går hyfsat bra att kommunicera med honom. Han är jättestolt över att lastbilen är hans egen och han har gott om jobb så han kan försörja sin familj i Rumänien. 

Innan han hämtade våra lådor i Languedoc hade han lämnat ett svenskt lass i Portugal och nu ska han fylla bilen i Malmö och köra till Paris. Ytterligare en månad till ska han köra kors och tvärs, sedan ska han hem och hålla jul. Han bor i bilen och undrar om han får fylla sin vattenbehållare från vår uitomhuskran. Jag är så kluven, vill inte riktigt veta hur hans arbetsvillkor ser ut - men å andra sidan så han han ett jobb och han är nöjd över att han kan försörja sig. 

Nu ägnar vi all tid till att komma ikapp, att få ihop våra 20 franska veckor per år med de svenska veckorna. Allt det som kom med från det franska livet på ett praktiskt och snyggt sätt ska införlivas i det svenska livet, böcker, tavlor, textil, glas, keramik, spel mm. 

December ägnades med full kraft till att planera en riktig släktjul, den där vi inte fick 2020 då pandemin snuvade oss liksom många andra på julfirandet. Vi är en liten släkt, totalt sett (hitom våra kusiner) bara 14 stycken och 2 hundar, men vi brukar träffas några dagar i ett sträck, knö in oss där det finns plats för en säng eller två. Fasa kanske en del tänker - men vi gillar detta och äldste sonen gillar att hålla jul för resten av oss!

Kort tänker jag bara säga att det blev inget julfirande tillsammans detta år heller... Äldste sonen och några av barnen fick covid bara två dagar före julafton och allt fick ställas in. Dessutom hade vi träffats två dagar dessförinnan så man visste inte vem som smittats eller stod på tur att bli sjuk.

Mamma 97 år fick stanna ensam i sin lägenhet och fick en julkorg med mat och klappar, sonen med familj i Stockholm hade inte en matbit hemma och fick panikhandla både färdiglagad skinka och burksill (inte kul), mannen i mitt liv och jag hade en kalkon på 6 kg och en god griljerad skinka på 5 kg i kylen (vi kunde i alla fall dela med oss av detta till de skånska släktingarna) och han som blev sjuk hade gjort all sill själv och den ville ingen av oss andra äta.

glögg framför adventkalendern

Detta var ju egentligen en bagatell, ingen blev allvarligt sjuk och efter ett par dagar var alla friska igen. Nu är vi mer lutttrade och tänker inte ta ut något i förskott inför julen 2022...