Så här flera månader efter vår senaste långa resa så inser man att tiden går fortare och fortare. De äldre (!) säger att det beror på att när vi blir äldre så blir dagarna mer och mer lika varandra och att då har vi inga saker att hänga upp tiden på. Så det vill till att vi ger tiden olika saker och händelser att hänga upp sig på.
Efter en ganska lång, kall och blöt vinter trodde vi att april i Skåne i alla fall skulle bli en fin vårmånad, men ack nej. Den första dagen i april fick jag covid. Det var inget skämt men inte heller särskilt jobbigt initialt. Jag fick snuva och blev sedan täppt i bihålorna och sedan försvann både smak och doft. Då hade mannen i mitt liv varit dålig i två veckor och jag var kanske en vecka efter honom. Han ville inte ta något test men mitt test var positivt. Efter tre (!) dagar kom doft och smak tillbaka och jag kunde också andas normalt. Jippi, vår resa hade varit planerad i ett par månader och vi vill verkligen komma iväg. Men nu uppstod något annat, jag kände inte igen min kropp; träningsvärk överallt (utan att ha tränat) och jag var stel i alla muskler och leder - jag hade absolut ingen ork till någonting alls. Trappor och uppförsbackar var bara inte att tänka på. Ett par dagar innan vi skulle resa iväg så tog jag mig en ordentlig funderare på om allt skulle bokas av. Men vi kom fram till att jag inte var tröttare än att jag skulle kunna sitta i en bil och läsa kartor. Fast de långa promenaderna skulle mannen i mitt liv få ta utan mig. Vi var överens.
Så i slutet av april så gör vi som vi brukar, vi sätter oss i bilen och far söderut genom Danmark. Men efter Danmark vänder vi bilnosen mot Nederländerna, Rotterdam och tulpanträdgården Keukenhof. Men nu går jag händelserna i förväg... detta ska ju handla också om själva resan.
Vår första natt bor vi på Röhrs Gasthof i Sottrum i norra Tyskland. Ett ganska ordinärt hotell, mycket tyskt, stort och rent rum med sköna sängar. Rummet med frukost kostade 1200 kr.
Iväg hyfsat tidigt, vår erfarenhet av Nederländerna är många bilar på liten yta. Det är dessutom säkert 15 år sedan och det har ju inte blivit färre bilar på de åren.
Vi blir ganska positivt överraskade, det är mycket trafik men allt flyter på rätt bra och vi som väljer bort allt utom området där vi ska bo kan checka in tidig eftermiddag på Leonardo Hotel Vinkeveen strax söder om Amsterdam. Nu ska här upptäckas annorlunda saker. Det regnar - men vi ska på bilutflykt.
Vi kör någon liten kilometer runt sjön som hotellet ligger vid. Ursprungligen bröt man torv här och numera är det en sjö med smala landremsor ut i sjön. På vissa av landremsorna finns bilväg och antingen hus på en sida eller hus på två sidor. Båda sidorna har såklart sjötomt med brygga och båt. Andra landremsor kan bara nås med båt. En del hus är som små herrgårdar, andra normala villor, många sommarstugor. Otroligt häftigt, här ett flygfoto från Wikimedia....
En väg går tvärs över sjön och många kan man köra ut på. Här ett axplock av min foton. Från bilvägen runt södra delen av sjön är det en "vallgrav" till varje landtunga med broar över till husen. Riktigt häftigt!
En del har till och med statyer ute i vallgraven.
Såvitt jag har kunna läsa om detta område, så är inte alla husen lagligt uppförda eftersom man då man slutade ta upp torv här på 1970-talet inte har gjort någon riktigt stadsplan över området. Rena vilda västern alltså. Två mil söder om Amsterdam...
Hotellrummet är det inget fel på och restaurangen har otroligt många alternativ. Vi betalade 1700 med frukost. Sjöutsikt från rummet fast i hällregn... Det blå fotot är insidan av hissen.
