Efter en härlig vecka med två söner, två svärdöttrar och fem barnbarn är det dags att fara hemåt igen. Vi tar alla litet olika vägar.
Yngste sonen med familj ska flyga tillbaka till Stockholm - men SAS strejkar och det mesta med deras hemfärd är oklart när vi skiljs åt. De vet att de ska vara 2-3 dagar i Barcelona och under denna tid får de sedemera reda på att de inte kommer att flygas hem förrän efter ytterligare 3 dagar. Men bägges arbetsgivare är mycket förstående och 3-4 extra dagar på hotell i Spanien funkar trots allt. Sent förra året fick de tillbaka för sina utlägg under dessa extra dagar, utan knot om val av hotell etc, och dessutom fick de 10.000 SEK som plåster på såren. Schysst trots allt.
Äldste sonen bilar med sin familj till franska Atlantkusten och ska utforska landstigningskusten under några dagar. Jag kommer ihåg att jag var i mitten av tonåren när mina föräldrar gjorde samma sak med mig. Mannen i mitt liv och jag har gjort samma sak med våra söner. Krigskyrkogårdar av olika nationaliteter, museum, kvarvarande tanks på stränderna och landstigningsbryggor som bara fungerar i ebb - allt blir minnen för livet.
Jag och mannen i mitt liv kör inte så långt, först en timme för att träffa släktingarna i Fitou över en lunch och sedan fortsätter vi en timme till för att komma tillbaka till våra gamla hoods. Känns nästan som om vi fortfarande bodde där. Försöker ringa på hos nya ägaren till lilla huset i C, men ingen där. Han skulle tydligen dyka upp veckan efter.
Träffar några franska grannar som vi pratar med. De ska tillfälligtvis lämna byn för några dagar i bergen, "det är alldeles för varmt för oss nu". De är födda där, i södra Frankrike i värmen, men det kan såklart bli för mycket även för dem. Det är väl närmare 33-35 och vindstilla. Vår räddning i den olidliga värmen kan faktiskt vara en bil nära oss med klimatanläggning.
Men inte idag - först besöker vi tillsammans en av favoritodlare, Vieux Chai i Ceps.
Därefter blir vi bjudna på en massa god mat på en takterrass i byn och kvällen blir sen. Vänner är aldrig fel! Efter som vanligt en fin samvaro fortsätter vi norrut efter frukosten.
Målet för vår första övernattning låter som om vi blivit inspirerade av de franska grannarna. Vi kör upp i
Massif Central, Centralmassivet istället för
autorouten över Millaubron och kör nationella vägar via Castres och Albi. Söder om Albi ser vi många solrosfält som detta - vi har aldrig sett liknande trots vårt franska kringflackande i mer än 20 år! Kilometer efter kilometer, urhäftigt!
Vi hittar ett hotell i Laguiole, en liten by på 1000 m.ö.h i Auvergne. Fast det är nästan lika varmt där som på slättmarkerna på lägre höjd.Om du tycker att du känner igen namnet så står det för en väldigt fin och anrik knivtillverkning. Men som så ofta nuförtiden så finns det avarter. Namnet Laguiole (uttalas
lagijåll) betecknar en typ av kniv och inte ett varumärke. Detta har lett till att man kan hitta både billiga och dåliga knivar som har den lilla flugan på skaftet som kännetecken. Ursprungligen var kniven en fällkniv och den lilla flugan var en fjäder som gjorde att kniven kunde vikas ihop.
För att skydda den franska tillverkningen stämplar man nu vilken typ av stål som använts och "
made in France". Vi köpte för massor av år sedan ett antal jättefina färgglada grillknivar märkta med både fluga och
Laguiole, för nästan inga pengar alls. De är i alla fall av bra kvalitet om än inte alls äkta. När vi flyttade tillbaka till Sverige så var det ett par av barnbarnen som ville ha dem för att lägga på botten av sin "närjagflyttarhemifrånkista".
Vi bor på Best Western Le Relais de Laguiole, ett relativt ordinärt hotell men med ett garage där vi kan ställa bilen. Det är nästan det svåraste när man bilar hemåt och har massa goda viner med hem. Dumt att parkera på allmän gata eller p-plats så man kan se vad som lastats och absolut inte ställa bilen i solen överhuvudtaget. Men frågar man efter garage så gör det nästan alltid det. Oftast mot en mindre summa pengar, vilket det kan vara värt. Vi har kompisar som en gång köpte hem italienska viner och sedan parkerade på en innergård i solen. När de kom hem och skulle packa upp kartongerna så hade nästan alla flaskor pyst ut vin för att korken inte kunnat hålla emot det heta vinet. Trist.
Det är alldeles för varmt för den vanliga "föremiddagenpromenaden" så vi håller oss i det svala rummet fram till middagen. Numera vet vi att i Auvergne så är de oftare gourmander än gourmeter, dvs mer mat är bättre än godare mat. Fritt översatt! JÄTTEstora portioner, tack och lov att man får dela på dem. Denna charktallrik är för en person och den känns nästan för stor för två. Varmrätten slinker ner utan foto och sedan erbjuds dessertbuffé! Då vill man inte dela....
Hotellet kostar 126 euro plus frukost 12 och middag 28. Det är faktiskt inte helt ovanligt i vissa delar av landet med halvpension.
Till detta en god flaska lokalt vin från Domain du Cros, gjort på Fer Servadou eller Mansois, en röd fransk druva som odlas mest i sydvästra Frankrike och mest känd för sin roll i AOP-vinerna från Galliac, Marcillac och Béarn. Vi försöker alltid hitta lokala vinodlare som gör vin på för oss okända druvsorter. Det finns så mycket gott och spännande som aldrig kommer till systembolaget.
Nästa dag är målet ett hotell vi har bott på några gånger tidigare.
Le Moulin du Gastronomie ligger i västra utkanten av Macon och de har tidigare serverat oss fantastisk mat. Familjeägt som drivs av ett par där hon serverar och han lagar maten eller ibland är det tvärtom. Ett favoritupplägg i våra ögon.
En famille - idag gör du detta och i morgon gör jag det. Fint!
Fint är också vädret, vi tar ett dopp på eftermiddagen i den alldeles för grunda poolen och sjunker sedan in i var sin bok på terrassen. Vi brukar faktiskt undvika hotellpooler, gillar havet bättre men idag är det ännu varmare....man bara måste kyla av sig något. Rummet har sett sina bättre dagar, det behöver moderniseras men det är rent och sängarna är sköna. Rummet kostar 120 euro plus fin frukostbuffé.
Middagen serveras utomhus, på innergården mellan deras olika småhus. Så trevligt det är att sitta ute en hel kväll. Maten kommer på löpande band, drinktilltugg, amuse bouche, förrätt, varmrätt och dessert.
Fokus här ligger på maten, men vinet är inte att förglömma. Dagens är ett mer traditionellt val än gårdagens. Men så är vi ju också i ett av de mer etablerade vinområdena i Frankrike, Macon-Charnay, Maconnais i Bourgogne med den klassiska druvan Chardonnay. Här från gamla stockar.Nästa dag känner vi att nu vill vi bara hem. Men sommartrafiken genom Europa gör att vi också inser att vi måste övernatta minst en, kanske två nätter till. Våra ryggar vill inte sitta 150 mil i ett svep så då får man göra det bästa av situationen.
Vi styr mot en favorit, Moselfloden och hittar ett ställe i Brauneberg, mellan Piesport och Bernkastel-Kues, ett B&B som drivs av Weingut Gehler-Cornelius med nybyggt annex på en vingård strax ovanför byn. Incheckningen är annorlunda och innebär inte bara pass och namnunderskrifter utan också en provning av gårdens viner. Sedan installerar vi oss och därefter kan man när som helst gå ner i lobbyn och hämta en flaska av favoritvinet eller tre olika, bara du skriver upp allt på ditt kundkort och betalar dagen därpå. De har mest vita viner i sina kylar, men det finns också röda viner och ett sött vin på valnötter. Vi, som alltid har litet picknickmat i vårt bärbara kylskåp, trollar ihop en sallad med skinka, ost och bröd och får en fin måltid på balkongen. Rummet kostade 130 euro inklusive en fin frukost!
Frukostterrassen
Sista natten bor vi på Acht Linden i Egestorp. Ett ställe som ligger bra till för oss, det har bra tysk mat och en stor parkering. Mycket typiskt tysk med stor variation på matsedeln. Rummet kostar 115 euro inklusive frukosten.
Har lånat fotona från Bookings hemsida
Så här i slutet av en resa under 24 dagar när vi bott på 16 olika hotell så är lusten att ta kort på rum och mat ganska minimal, därför blir det inte några egna bilder från de sista två dagarna. Totalt körsträcka ungefär 550-575 mil. Tur man gillar det!
Väl hemma njuter vi av den fina svenska sommaren. Nästan som i Frankrike....
